Förlossningen med Cornelia

Onsdag 21 juni

Idag blir vår lilla tjej en månad, tänkte jag skulle berätta om förlossningen.

Söndagen den 20 juni kl 22.00 gick vattnet när jag låg i sängen och läste en bok, jag skulle ändra läge i sängen och då hörde jag ljudet i magen, det liksom exploderar. Jante som satt i vardagsrummet hörde smällen, så högt låter det 🙂 Jag ringde först min familj, syrran svarar och fågar om jag ska föda barn. Jag ber dom åka hit och säger att jag ska ringa förlossningen. Jag säger till barnmorskan som svarar att jag tänker komma in och föda barn. När jag berättar att vattnet gått men att jag inte har värkar säger hon att jag förmodligen kommer bli hemskickad igen. Absolut inte! Det var det jag fasade för!

Kl 23.30 blev jag inskriven på förlossningsavdelningen på Danderyds sjukhus. Jag får komma till ett litet rum som inte är ett förlossningsrum, där blir jag kopplad till CTG och jag har ca 2 svaga värkar på 30 minuter. Nu vill de såklart skicka hem mig, men jag står på mig. Säger att båda mina tidigare förlossningar har gått fort. Jag får istället gå på en timmes prommenad. Jag hade ingen jacka med mig så vi börjar prommenaden inne på sjukhuset. Klockan var då 00.00 och sjukhuset var öde. Vi mötte inte en enda person där inne. Jag får mer värkar, får stanna upp och andas när värkarna kommer.  Jante tycker jag har värkar hela tiden och tror att barnet är på väg 😉 Vi avslutar prommenaden utomhus i friska luften, jag har lite mer värkar men inget som är jobbigt. Eftersom det trycker på lite måste jag på toa så vi bestämmer oss för att gå tillbaka till förlossningen. Nu är klockan 01.10. Jag säger att det kommer mer tätt nu och att de kan kolla mig igen. Får komma in i samma lilla rum och åter igen CTG på magen. Nu stannar värkarna nästan upp men jag får några som nu gör mer ont.

Kl 01.30 ber jag om lustgas och att de kollar om jag är öppen. Nu får jag komma in i ett förlossningsrum, nummer 7. De undersöker mig och jag är öppen 5 cm. Skönt! Nu vet jag att det inte är mer än 2-3 timmar kvar. Eftersom killarna kom så fort. Jag säger det till barnmorskan och jag ser på henne att hon tvivlar. Hon tror i alla fall att bebisen ska komma innan hennes pass är över kl 07.00. Jag får i alla fall lustgas som smärtlindring och den funkar ok i några värkar. Klockan 02.00 har jag så ont så ont, jag skriker i masken i varje värk. Jante ser orolig ut och jag känner att jag inte har koll alls. Jag ber om annan smärtlindring, vad som helst! BM gör en undersökning och jag är öppen 6 cm och det rinner ut massa fostervatten. Hon sätter en kanyl på min hand och ska sedan gå ut för att hämta spinal bedövning. När hon har gått ut känner jag att bebisen är på väg. Jag hinner tänka att jag kan ju inte föda nu, jag är ju bara öppen 6 cm. Jante får ringa på klockan eftersom vi nu är ensamma i rummet. Hon kommer in och ser hur jag håller på krystar, hon ser lite orolig ut. Jag skriker hela tiden att jag har så ont, ge mig bedövning. Hon känner efter och säger att bebisen är nere och är på väg ut. Jag har öppnat mig 4 cm på några få minuter, därför har jag så ont.

Så här står det i min förlossningsjournal:
02:23, sitter i sängen med fötterna på fotplattorna. Krystar. huvudet framföds. Larmar på hjälp då kroppen inte framföds. Flekterar benen.
02:24, flicka föds i framstupa kronbjudning. Står med huvudet i vulva i 60 sek. Skriker efter cutanstimulering.
02:26, placenta utkrystas med lätthet.

Jag själv kommer inte ihåg så mycket av det där, det kom in flera barnmorskor i rummet, de fick ringa på hjälp eftersom hon satt fast. Tydligen var det för att det inte kom någon värk. Det gick så fort att jag inte hann med, barnmorskan sa efteråt att det gör väldigt ont när det går så fort. Från att det började göra ont tog det 50 minuter. De hade inte navlat av henne när moderkakan kom ut 🙂 Hon vägde 3920 och var 51 cm lång. Jag fick såklart sys denna gång också, men det gjorde inte alls lika ont som när jag blev sydd med killarna. Eftersom hon satt fast i 1 minut fick hon ett blåmärke, hela hon var lila i några dagar.

2 Responses to “Förlossningen med Cornelia”

  1. Maja Says:

    Jag känner igen det där med att öppna sig fort=djävulskt ont. Enda räddningen är att det då går fort.

    Häftigt och läskigt med förlossningar. Spännande att läsa!
    Kram!

  2. linda Says:

    tänk va starka vi e kvinnor!!!!!!!!!! tror intr gubbsen skulle klara av detta:-)