Jenny S

Torsdag 16 september

Jag hälsade på farfar igår, han låg på sjuksängen och  jag kände knappt igen honom. Som en liten fågelunge. Vet inte alls hur det ska sluta. Tydligen är han färdigbehandlad och de pratar om att han ska hem! Det går ju verkligen inte, han kan inte gå och inte äter han. Han har fått en liten hjärnblödning och brutit vänster hand. Han är sydd i huvudet och har en rejäl blåtira på ena ögat.  

Farmor var jag också och hälsade på, hon visste inte var farfar var. Blev ledsen när man berättade att han var på sjukhus men glömde det lika fort. Vi har försökt få hjälp men det är svårt här i Stokholm. De får städhjälp en timme i månaden och någon som kommer och går ut med dom 2 timmar i veckan. Annars är det inte mycket mer. Nu får i alla fall min pappa sköta det mesta, jag har inte ork. 3 barn och cambridgekur är inget att rekommendera. Funderar på att åka och hälsa på idag med, men han pratar inte utan ligger bara där. Det är lite bök att åka dit eftersom jag måste ta med mig Cornelia och han delar rum med 5 andra. Ikväll går det inte heller för då är det föräldrarmöte.

Tisdag 14 september

Min farfar som är blind har ramlat illa och ligger på sjukhus. Eftersom han lever med min farmor som är senil så vet vi inte vad som hänt. Hur han ramlat och vart. Tydligen är han rätt förvirrad just nu. Jag ska ringa imorgon och se om det går att hälsa på honom. Tänk att två människor som är så pass dåliga bor i lägenhet själva med bara några timmars hjälp i veckan. Jag beställer mat från mataffaren.se åt dom varje vecka och sedan har de lite städning varje månad och någon som går och handlar någon timme i veckan tillsammans med dom. Farmor är själv hemma nu, hon vägrar lämna hemmet. Pappa har satt upp stora lappar överallt där det står att farfar är på sjukhus, annars glömmer hon det.