Jenny S

Lördag 13 oktober

När man är småbarnsförälder måste man gå upp tidigt varje dag. Det gäller inte mig, men så är det för min man. Han låter mig sova när han är hemma, jag säger ofta att jag ska gå upp med barnen men det slutar oftast med att jag får sovmorgon. Lyx. På vardagarna går jag såklart upp tidigt, speciellt dom dagarna när Alexander är hemma. Jag skulle tycka det var helt OK att gå upp om jag inte var så jävla trött. Måste vara fel på mig! Jag matar Sebastian en gång varje natt, någon gång mellan 3 och 5. Han kan ta en timme på sig att somna om. Men jag går och lägger mig tidigt så jag tycker jag har fått sova så många timmar jag behöver. Tydligen inte. Vet inte vad jag ska göra, vill inte vara så trött, känner mig som en sämre mamma när jag är trött. Blir irriterad för småsaker och skäller mer på barnen.

Den här lördagsmorgonen var vi alla uppe tidigt och åt frukost tillsammans. Mysigt! Vi gick ut till den nya (inte färdiga) lekparken. Sebastian sov sin förmiddagslur i vagnen och Alexander ville såklart leka.

Här byggs det en ny stor fin lekpark.

Alexander är modig och gör som de större barnen.

Han går fram och tillbaka, tröttnar aldrig.

Här testar han sin balans på gungade brädor.

Det dröjor några år innan han kan klättra i nät. Men gå under är inga problem.

Här pratar han med våra grannar som också var ute tidigt.