Archive for the ‘Förlossningar’ Category

Biplacenta

Saturday, July 31st, 2010

Lördag 31 juli

Jag sitter och läser mina förlossningsjournaler och ser en lite märklig sak i Alexanders journal. Det står “välavgränsad biplacenta” Nu har jag letat lite på nätet och så här står det.

En biplacenta är en placenta som kan sitta helt för sig själv och vara utan navelsträngsfäste. Den kan också vara sammankopplad med huvudplacentan genom blodkärl. Detta förekommer lite då och då. Varför det kan bli så vet man inte helt och hållet. Det kan vara en tvillinggraviditet där tvillingen under tidig graviditet har tillbakabildats.

Borde inte barnmorskan ha sagt detta till oss? Märkligt!


Alexander 1 månad. Cornelia
är mycket lik sin äldsta bror.

Förlossningen med Cornelia

Wednesday, July 21st, 2010

Onsdag 21 juni

Idag blir vår lilla tjej en månad, tänkte jag skulle berätta om förlossningen.

Söndagen den 20 juni kl 22.00 gick vattnet när jag låg i sängen och läste en bok, jag skulle ändra läge i sängen och då hörde jag ljudet i magen, det liksom exploderar. Jante som satt i vardagsrummet hörde smällen, så högt låter det 🙂 Jag ringde först min familj, syrran svarar och fågar om jag ska föda barn. Jag ber dom åka hit och säger att jag ska ringa förlossningen. Jag säger till barnmorskan som svarar att jag tänker komma in och föda barn. När jag berättar att vattnet gått men att jag inte har värkar säger hon att jag förmodligen kommer bli hemskickad igen. Absolut inte! Det var det jag fasade för!

Kl 23.30 blev jag inskriven på förlossningsavdelningen på Danderyds sjukhus. Jag får komma till ett litet rum som inte är ett förlossningsrum, där blir jag kopplad till CTG och jag har ca 2 svaga värkar på 30 minuter. Nu vill de såklart skicka hem mig, men jag står på mig. Säger att båda mina tidigare förlossningar har gått fort. Jag får istället gå på en timmes prommenad. Jag hade ingen jacka med mig så vi börjar prommenaden inne på sjukhuset. Klockan var då 00.00 och sjukhuset var öde. Vi mötte inte en enda person där inne. Jag får mer värkar, får stanna upp och andas när värkarna kommer.  Jante tycker jag har värkar hela tiden och tror att barnet är på väg 😉 Vi avslutar prommenaden utomhus i friska luften, jag har lite mer värkar men inget som är jobbigt. Eftersom det trycker på lite måste jag på toa så vi bestämmer oss för att gå tillbaka till förlossningen. Nu är klockan 01.10. Jag säger att det kommer mer tätt nu och att de kan kolla mig igen. Får komma in i samma lilla rum och åter igen CTG på magen. Nu stannar värkarna nästan upp men jag får några som nu gör mer ont.

Kl 01.30 ber jag om lustgas och att de kollar om jag är öppen. Nu får jag komma in i ett förlossningsrum, nummer 7. De undersöker mig och jag är öppen 5 cm. Skönt! Nu vet jag att det inte är mer än 2-3 timmar kvar. Eftersom killarna kom så fort. Jag säger det till barnmorskan och jag ser på henne att hon tvivlar. Hon tror i alla fall att bebisen ska komma innan hennes pass är över kl 07.00. Jag får i alla fall lustgas som smärtlindring och den funkar ok i några värkar. Klockan 02.00 har jag så ont så ont, jag skriker i masken i varje värk. Jante ser orolig ut och jag känner att jag inte har koll alls. Jag ber om annan smärtlindring, vad som helst! BM gör en undersökning och jag är öppen 6 cm och det rinner ut massa fostervatten. Hon sätter en kanyl på min hand och ska sedan gå ut för att hämta spinal bedövning. När hon har gått ut känner jag att bebisen är på väg. Jag hinner tänka att jag kan ju inte föda nu, jag är ju bara öppen 6 cm. Jante får ringa på klockan eftersom vi nu är ensamma i rummet. Hon kommer in och ser hur jag håller på krystar, hon ser lite orolig ut. Jag skriker hela tiden att jag har så ont, ge mig bedövning. Hon känner efter och säger att bebisen är nere och är på väg ut. Jag har öppnat mig 4 cm på några få minuter, därför har jag så ont.

Så här står det i min förlossningsjournal:
02:23, sitter i sängen med fötterna på fotplattorna. Krystar. huvudet framföds. Larmar på hjälp då kroppen inte framföds. Flekterar benen.
02:24, flicka föds i framstupa kronbjudning. Står med huvudet i vulva i 60 sek. Skriker efter cutanstimulering.
02:26, placenta utkrystas med lätthet.

Jag själv kommer inte ihåg så mycket av det där, det kom in flera barnmorskor i rummet, de fick ringa på hjälp eftersom hon satt fast. Tydligen var det för att det inte kom någon värk. Det gick så fort att jag inte hann med, barnmorskan sa efteråt att det gör väldigt ont när det går så fort. Från att det började göra ont tog det 50 minuter. De hade inte navlat av henne när moderkakan kom ut 🙂 Hon vägde 3920 och var 51 cm lång. Jag fick såklart sys denna gång också, men det gjorde inte alls lika ont som när jag blev sydd med killarna. Eftersom hon satt fast i 1 minut fick hon ett blåmärke, hela hon var lila i några dagar.

Förlossningen med 3:an

Wednesday, June 16th, 2010

Onsdag 16 juni

Jag börjar bli lite närvös inför förlossningen. Jag har inte varit det med killarna. Det gick så fort och det var så tätt mellan dom. Alexander var bara 15 månader när jag födde Sebastian. Men nu har jag börjat tänka mer, hur ont det gör osv. Jag har bara tagit lustgas med killarna, jag tycker det funkar bra för mig. Eftersom jag har diskbråck har jag varit lite orolig för ryggbedövning (epudral). Jag skulle vilja testa det men vågar inte. Denna gång har jag bestämt mig att testa PDB (Pudendusblockad eller bäckenbottenbedövning). Jag har inte haft värkar mer än 2 timmar per barn, vilket är rätt skönt. Fast med Alexander gick det lite för fort, BM tryckte tillbaka honom när jag krystade så han fick vatten i lungorna och kom ut med en väldig fart. Jag hann inte vara inne på förlossningsrummet mer än 40 minuter med honom. Därför är jag också lite orolig att det ska starta med värkar och inte med vattnet. När vattnet har gått får man alltid åka in, även fast det inte har kommit några värkar.

Jag tänkte att om ni vill kan ni gärna få lämna en kommentar om hur era förlossningar har varit, vad hade ni för bedövning? Vad tyckte ni var bra/mindre bra? Jag vill ha lite tips på smärtlindring vid just utdrivningsskedet.


En timme innan S föddes