Jenny S

Söndag 4 september

Det blev en natt till på sjukhus för Sebastian och Jante. Sebastian var för slö för att få komma hem. Han ligger fortfarande med dropp. Jag har varit magsjuk i en vecka och börjar bli less. Igår kokade jag kyckling och ris som jag fick behålla över natten. Cornelia fortsätter att andas i sin inhalator men är pigg och glad. Hon sov över hos farmor och farfar i natt så jag och Alexander hade en myskväll själva igår. Jag hoppas verkligen vi får vara friska ett tag framöver nu, nästa helg ska vi ju till Rånäs slott. Håll tummarna att ingen annan blir smittad. Tack Maja för kycklingen!

Fredag 18 mars

Alexander blev så sjuk förra veckan, han kom hem från dagis på tisdagen och spydde. På onsdagen och torsdagen var han slö men spydde inget alls. På fredagen drack han ganska mycket vatten och så började han spy mycket igen. Både på fredagen och lördagen låg han mest och sov. När jag fick upp honom på lördag förmiddag såg han jätteblek ut. Han ramlade nästan av stolen och orkade inte gå. Sedan la han sig igen och när jag tittade på honom trodde jag han låg och tittade på mig, men han sov med ögonen öppna.

Nu ringde jag vårdguiden och vi skulle åka in direkt. Jante tog honom till DS och där fick vi gå in före andra, de körde till och med ut en familj från ett rum. Jante fick veta att de skulle åka direkt till Astrid Lindgrens sjukhus, Alexander fick emla plåster för att lindra för blodprover. På Astrid Lindgrens sjukhus fick Alexander vätskeersättning var 5 minut, dropp fick han inte för han hade kissat. Det visade sig att han hade vätskebrist och han hade tappat 6 kilo i vikt. På kvällen fick han komma hem igen, utan ork och lika blek. Jante fick bära honom in från bilen och även upp för trappan.

Nu har det gått nästan en vecka och han har gått upp 2 kilo, han äter ok och är mycket piggare. Sebastian har varit på dagis så jag och Alexander har haft en skön vecka tillsammans. På tisdag ska han få komma tillbaka till förskolan.

Tisdag 22 februari

Alexander har kommit in i skolan vi hade som förstahandsval. Spännande, tänk att min lilla kille som nyss var bebis ska börja skolan. Känns så stort!

Just nu väntar jag och Sebban på resten av familjen som varit på akuten. Tydligen har Cornelia fått andas i någon apparat. Hoppas hon blir bättre snart. Sebastian har ju också fått feber. Det tar liksom aldrig slut!

Torsdag 16 september

Jag hälsade på farfar igår, han låg på sjuksängen och  jag kände knappt igen honom. Som en liten fågelunge. Vet inte alls hur det ska sluta. Tydligen är han färdigbehandlad och de pratar om att han ska hem! Det går ju verkligen inte, han kan inte gå och inte äter han. Han har fått en liten hjärnblödning och brutit vänster hand. Han är sydd i huvudet och har en rejäl blåtira på ena ögat.  

Farmor var jag också och hälsade på, hon visste inte var farfar var. Blev ledsen när man berättade att han var på sjukhus men glömde det lika fort. Vi har försökt få hjälp men det är svårt här i Stokholm. De får städhjälp en timme i månaden och någon som kommer och går ut med dom 2 timmar i veckan. Annars är det inte mycket mer. Nu får i alla fall min pappa sköta det mesta, jag har inte ork. 3 barn och cambridgekur är inget att rekommendera. Funderar på att åka och hälsa på idag med, men han pratar inte utan ligger bara där. Det är lite bök att åka dit eftersom jag måste ta med mig Cornelia och han delar rum med 5 andra. Ikväll går det inte heller för då är det föräldrarmöte.

Tisdag 14 september

Min farfar som är blind har ramlat illa och ligger på sjukhus. Eftersom han lever med min farmor som är senil så vet vi inte vad som hänt. Hur han ramlat och vart. Tydligen är han rätt förvirrad just nu. Jag ska ringa imorgon och se om det går att hälsa på honom. Tänk att två människor som är så pass dåliga bor i lägenhet själva med bara några timmars hjälp i veckan. Jag beställer mat från mataffaren.se åt dom varje vecka och sedan har de lite städning varje månad och någon som går och handlar någon timme i veckan tillsammans med dom. Farmor är själv hemma nu, hon vägrar lämna hemmet. Pappa har satt upp stora lappar överallt där det står att farfar är på sjukhus, annars glömmer hon det.

Söndag 29 augusti

Cornelia har fått sin första öroninflammation, dubbelsidig. Vi har haft otur med våra barn och deras öron. Båda killarna är öronbarn och det verkar ju inte bättre med Cornelia. Bara två månader och redan fått sin första kur med Kåvepenin. Jag har aldrig sett henne skrika så mycket och så länge. Inget fick henne lugn. Jag åkte till Danderyds och vi fick komma in på en gång.